Fröken Lundgren,

Jag tog på mig jobb. Mer dubbelt än jag tagit sedan jag kom tillbaka från smällen.
På två veckor. Sedan fick jag ångest. Ren och skär beslutsångest blandat med prestationsångest.
Jag vet själv hur trött jag blir. Jag vet hur deppad jag blir av att bli trött.
Sedan blev det kaos.
Alla planer blev missförstådda och jag hann lova släkt sällskap innan vi förstod att allt blivit kaos.
När jag skulle förklara fanns ingen möjlighet och sedan har det glömts bort,
nu idag, dagen innan ringde telefonen och jag kom på att "fan, jag har inte ringt!"
Inte med vilje. Bara av tankspriddhet.
Nur är jag hon som jag själv avskyr.
Det ger mig dåligt samvete och då mår jag också dåligt.

Dåligt samvete är min värsta fiende.

Nu har allt löst sig tror jag minsann.
Men likt förbannat är jag full av dåligt samvete. Jag måste sluta upp med det här!
Och så ska jag lära mig att säga nej, inte bara till min chef, utan till allt och alla som jag inte klarar av!

Inte än i alla fall. Snart ska jag klara allt igen. Men utan min vän meducinen är det tufft.
Men fan så mycket roligare liv!