Fröken Lundgren,

Det tar emot att erkänna det.
Men när det kommer till musik har jag berättat mina värsta synder,
och fått smaka på konsekvenserna allt som oftast.
Min familj och mina vänner vill nog oftast gråta när jag spelar grekisk musik och njuter.

Ungefär så känner jag när det spelas turkisk musik på jobbet.
Nog för att grekisk - turkist, samma samma. Men jag förstår inte ett ord.
Min chef har terrorisserat oss alla med vad han spår ska bli 2009's Eurovisons-vinnare.
Jag har satt mig emot. Ända tills häromdagen, när jag hört den tillräckligt många gånger för att ladda hem den.
Det här erkänner jag. Men jag skäms.
Denna kan bli en ny "My number one"..



(Jag avskyr schlager. Men ska en låt spelas sönder ska den åtminstone svänga lite.)

Nu ska jag städa.