Fröken Lundgren,

Det att ögonen vilar en kort sekund på detta och jag får fjärilar.
Lycka personifierad.



Ibland undrar jag hur man får medmänniskor att förstå hur man menar.
Alla tar vi saker olika. Det kallas nog personlighet när jag tänker efter.
Hur som. Att tas för given är det värsta jag vet. Då får jag nog!

Nu ska jag dra på mig de skönaste strumpbyxorna och myskläder.
En halvtimma hos farmor och mitt rökfria liv går sönder. Hon röker för två, eller tre.
Jag känner stress. Den om något kan äta upp mig.

Lite Logas och möjligtvis en Mohitõ. Då mår jag gott.
Jag är visst ledig lördag. Vad händer?

Ciao!