Fröken Lundgren,

Pang - som ett slag i magen är vansinnet tillbaka igen.
Vårvädret var fint så länge det höll i sig.
Jag är väl medveten att jag åker fram och tillbaka som en manodeprissiv.
Så är inte fallet. Min vardag snurrar bara jävligt snabbt.

Hur kan allt jag känner vara precis vad en annan människa inte anser sker?
Mitt liv som glad och lätt slås sönder och samman om och om igen.
Kan man inte prata fungerar ingenting och ord vill inte hamna rätt.

Jag är ungefär en millimeter ifrån att faktiskt säga ifrån mig allt ansvar,
säga upp mitt nuvarande liv och försvinna ett tag.
Eller länge.
Det känns som jag behöver byta skinn, miljö och vardag.