Fröken Lundgren,

Fy fabian vad jag hatar att drömma mardrömmar!
Natten har bestått av såna, i mängder.
Även om det kändes som det var en och samma dröm over and over again.
Jag satt i fängelse, av någon anledning.
Det var en cell med ungefär 15 olika djur och människor, den var madrasserad.
Tänk er alla kuddar och täcken i världen i ett stort lager.
Ändå upp till taket var det hyllor med täcken och kuddar, så när ingen vakt var där kunde vi klättra hela vägen upp.
Högst uppe i taket var det madrasser, som jag fick slänga bort.
Där kunde man sedan trycka upp taket och klättra ut.
Just allt detta gjorde jag för att hjälpa någon att rymma, och jag blev en rymmare på kuppen.
Väl ute funderade jag på om det var värt det, jag hade bara någon månad kvar.
Antingen fly landet och inte få träffa Hedvig och Hugo igen, eller gå till polisen och sitta kvar på mitt straff.
Jag valde det sista. Kom in i fängelset igen. Grät floder. Vaknade.
Sedan började drömmen om igen.

Det var skönt att vakna imorse! Jag som annars gillar att sova var lättad av att vakna på riktigt.
Dagen har lunch med Mona på schemat, hon var sugen på Kina så jag följer med.
Efter det beger jag mig för ett pass på jobbet där jag önskar att jag har något att göra.
Ikväll har jag möte inbokat, så efter jobbet måste jag snabba mig hem.

Busy day.

Ciao!