Walk a mile in my shoes.

PS.

All den där dricksen vi fick i fredags jämnade ut sig med igår.
Dagarna skiljer sig så extremt mycket i mitt yrke.
Inget blir sig likt igen.

Spännande, outhärdliga, ibland supermysiga människor gör intryck på våra liv.
Vi skrattar, svär och smörar ibland så att vi äcklar oss själva. Det tillhör yrket.
Ibland undrar man om det vore dags att skriva en bok, berätta allt om dessa människor.
Men så kommer något i vägen och det glöms bort.

Jag ska utveckla mig mer så småningom.

Frågan är, vad är du själv för sorts typ när du går ut bland andra människor?
Är du den genuint snälla, som alla vill serva och få att må gott?
Eller är du den som utnyttjar sitsen, försöker låta bra och trycka ner den stackare som tar hand om dig?
Kan du skratta åt skämt eller är du gravallvarlig, eller kanske ointresserad?

Alla är vi olika. Det är därför mitt jobb är värt allt, oftast.
Men kom ihåg, vi är inte slavar. Vi har valt att göra detta!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback