Fröken Lundgren,

PS.

Needless to say.
Trots att väskan var packad, kläder på och planer för kvällen
kom jag aldrig iväg till simhallen.
Planen på att träffa Petra sprack. Jag har inte städat. Inte bränt några skivor.
Alla mina förväntningar och hopp om att bli en bättre människa brann upp.
Istället ligger jag i soffan, under täcken, svarta ögon och förhoppningsvis snart trött.

Några rostade mackor får nog bli min middag.
Efterlyst min man.
Det dåliga samvetet min bästa kompis.
Nu, när jag ligger så lågt är jag varken hungrig eller mätt.
Jag skulle äta tio påsar chips och hundra kilo godis.

När ska jag lära mig att få någon annans rätt att bli dennes fel?
Aldrig hoppas jag. Så länge jag inte kan det är jag en bra människa.
Och min mamma kan vara stolt över mig!