Fröken Lundgren,

En gång i världen var mitt immunförsvar något att lita på.
Som en bästa vän som alltid ställde upp för mig,
förutom vid extrema väderförhållanden som maj i Kerkyra och detsamma i oktober.
När fuktigheten är som högst och omställandet i kroppen inte pallar.
Då förstår jag att immunförsvaret tackade för sig och stack lång väg ett tag.

Men nu, idag. Jag hajar ingenting.
Helt plötsligt gör halsen ont som han långt nere i underjorden
och jag har fått något konstigt brus i hjärnan som skvalpar och värker.
Det kan ha att göra med regnstormen jag mötte på väg ner till Jessica,
det kan ha att göra med att jag gått barfota den senaste veckan.
Vad vet jag.
Allt jag vet är att jag inte har råd med att vara sjuk!
Så jag säger upp mig från mitt immunförsvar om det inte hjälper mig snart.

Freakin annoying.