Vi börjar om igen.
Helgen har bara börjat för mina vapendragare och medmänniskor.
Det har den för mig också, på ett brutalt sätt.
Nu börjar solen komma fram och jag vill inte vara inomhus och äta gammal luft.
Jag vill ligga och lapa sol, gärna med familj och vänner eller en bra bok.
Sedan vill jag ta en promenad innan jag går hem
och myser på balkongen tills det är för kallt för att sitta ute.
Riktigt så är det inte.
Om en timma måste jag bege mig till jobbet och då stannar jag inne ända tills dess.
Går jag ut och njuter blir jag bara ännu mer bitter när jag sedan måste gå in.
Min älskade hund Xigge har fortfarande inte kommit hem.
Nu börjar det sjunka in. Jag är fortfarande hård, man tar sig mycket längre då.
Men innerst inne är jag lika ledsen som alla andra. Jag vill att han kommer hem.
NU!
Dags att göra någon nytta. Typ ta på ett ansikte och lite kläder.
Ciao!