Fröken Lundgren,

Lugn musik fyller mina öron.
Har jag berättat att jag måste ha magic fingers?
Mitt i allt efter middagen på berget rörde jag datorn och sedan funkade ljudet igen.
Jag dansar med glädje, då behövs ingen ny man på ett tag framöver!

Så nu sitter jag här och njuter av sånt som rör till det så mycket att jag kan börja gråta.
Jag är en blödig jävel allt som oftast.
Men jag älskar det!
Alla tankar snurrar runt och ändå känner jag mig helt lugn. Det blir vad man gör det till.
Men frågor staplas på hög och ibland behövs svar för att få något grepp om vardagen.
Om dig. Om mig själv. Om vad som komma skall. Eller bara vad man egentligen vill.
Det där med att inte alltid våga vara rakt på sak kan vara en förbannelse,
men ack ett så underbart sätt att fly bort från allt man kanske inte orkar med. Just nu.
Jag vill hinna med mycket, ändå känns det som tiden rinner mellan mina fingrar.
Ensamhet är nog inte min starka sida ändå. Det blir tröttsamt i längden. Ändå avgudar jag det.

"See I thought love was black and white
That it was wrong or it was right"

Det finns dom som kan sin sak när det kommer till ord.