Fröken Lundgren,

Lördag kväll:
och jag sitter i soffan som vanligt, efter en kväll hos mamma.
Mitt liv är inte speciellt spännande just nu och all tid jag har över till att tänka gör mig galen.
Allt jag kommer fram till är att gräset alltid verkar bra mycket grönare på andra sidan.

Nu när jag har allt det där jag en gång ville ha,
lugn och ro, en lägenhet jag trivs i, fast jobb utan att flänga omkring och familjen nära
vill jag inget annat än att ha allt jag längtade efter att lämna för 2 år sedan.
Enda möjligheten att få det innebär att jag måste förflytta mig igen och lämna allt jag nu har.
Är det värt det? Knappast.
För det tar inte lång tid innan jag längtar tillbaka till allt jag har nu, det vet jag!

Sollefteå känns ensamt. Det är nog vad som gör det.
Det spelar ingen roll hur många vänner och hur nära familj jag har
när jag ändå sitter ensam en lördagkväll.
Det spelar inte heller någon roll hur många ljus jag tänder. Det känns lika mörkt och tomt ändå.
I vanliga fall skulle jag älska att sitta själv om kvällarna efter att ha jobbat.
Men det är så extremt osocialt att vara ledig att jag får
panik när jag behöver vara för mig själv hela tiden.

Förnyelse. Det är vad jag behöver. Men jag vet inte på vilket sätt.
Några idéer har jag - men jag är för feg för att göra något åt det.
Det är för många beslut att fatta utan att ha en aning om konsekvenserna efteråt.