Fröken Lundgren,

Förträngde att jag är världens mest oatletiska människa och
tog en promenad upp till Hullstaklippen med mamma, syrran och Jeppe.
Efter ungefär 50 meter ville vi vända och till slut gav mamma upp och gick ifrån oss.
Friluftssyrrorna.. Men vi vägrade ge upp så vi fortsatte och tog oss efter många om och men
och med massor av skotrar som skickade ut oss i snödrivor och skrattade åt oss.
Så kändes det i alla fall.
Givetvis valde mamma en annan väg och struntade i Klippen så vi blev utan varm choklad. Fail.
Det underbara vädret var värt det i alla fall!

Har sovit bort en söndag till i soffan och nu börjar det bli dags att sova på riktigt.
Tidig vecka och jag önskar mig fint väder vareviga dag.
Jag har ont i kroppen och längtar tills mina vänner är hemma igen.
Singelmiddag utan singelångest på söndag om jag får bestämma.

Plus att jag ramlade utför trappen hemma på berget nyss innan jag åkte hem.
Skönt..

 

"There's noone here to break me or bring me down
And noone here to hurt me or fool around"

Tacka gud för det! Idioter.