Bitterfitta.

Min lediga tid är över och jag är inte det minsta utvilad som jag önskat att jag vore.
Idag sov jag ända fram till sent och jag är fortfarande helt slut.
Jesus people, det här bådar inte gott för sommaren som komma skall.

Och vilken sommar också. Idag är jag bitter.
Det blåser storm ute och moln täcker hela himlen.
Är det något jag avskyr rent och hållet så är det blåst!
Mulet kan det få vara, bara jag inte blåser bort när jag kliver ut genom dörren.
Jag vill ha sommar, är trött på det här fulvädret nu.

Tror jag glömt berätta att hunden som sprang iväg och kom tillbaka har fått vara lös igen,
på de Härjedalska fjället i fredagskväll och sprang då iväg igen.
Jag har en hel del att säga om det hela, hur smart jag tycker det är och så vidare.
Men det är faktiskt ingen mening så jag håller tyst istället. Det är lika bra.

Nu ska jag duscha bort min bitterhet och vara glad över att min älskade guddotter fick en bra födelsedag.
Fikat var det godaste jag ätit på väldigt länge! Nu börjar jag bli hungrig också.
Det är nog därför jag är cranky.

Filakia!

Som stjärnor på himlen.

Jag är inne på sidor som får mig att må lite illa.
Där lycka och kärlek blandas med sjukdom och sorg.
Ena dagen är full av skratt med älskade nära,
nästa dag väntar sjukhus med prover, operationer och ovisshet.

Den där ovissheten som jag, i mitt helt vanliga liv tycker är det värsta av allt.
Hur kan det vara när livet hänger på en skör tråd?

Jag kan inte sluta beröras.
Och inte nog med det så får jag för mig att jag måste smittas på något vis.
Helt plötsligt har jag också tjocktarmscancer, hudcancer och all ondska i världen i kroppen.
Det förstör mitt huvud att läsa dessa sidor, men jag kan inte slita mig.

Det måste kanske vara min sjukdom?

Ni är alla stjärnor!

Reunion.

Nu har jag visst eld i baken.

Det är dags att sticka ner på stan, försöka fördriva lite tid och sedan avslutningsfika med lillasyster.
Hon börjar bli stor lilla vännen och nu börjar hon i 5:an helt plötsligt. Både Ellen & Anna faktiskt.
Lillebror börjar i 7:an och får börja pendla till stan.
Och största lillasyster börjar i 3:an och tar studenten nästa år. Sjukt!

Jag börjar bli gammal med andra ord.
Det är hela 7 år sedan jag gick ut 9:an och 4 år sedan jag tog studenten.
Snart är det återträff som gäller!

Filakia!


Min mamma i spagat, bildbevis.

Jag vet inte om min mor skämts tillräckligt..
Därför lägger jag nu ut bildbevis som hittats på en video jag fått tag på.

Det smarta med videos är att man kan ta kort ifrån dem.
Så här har ni bevis på vad min mamma sysslar med då hon får lite sprit i kroppen.
(Det är pinsamt att hon är mer vig än mig, men jag får helt enkelt leva med det.)

Jag vet inte vad som är värst, att sitta i spagat på diverse smutsiga golv eller att tappa benen?

Skäms mamma!


My sundays.

PS.

Vet ni det värsta på tapeten just nu?
Inom kort.
Närmare bestämt förmodligen nästa vecka försvinner mina älskade lediga söndagar ur mitt liv.
Jag blir lite ledsen. De är de bästa jag har på hela veckan!

Låt sommaren komma fort. Och må alla söndagar vara lika underbara med jobb som utan!

PS. 2.

Snart är det augusti. Då drar vi! 

I detalj.

PS.

Jag oljade in mina utestolar igår. Det gick hyffsat bra, tror jag.
Ända till imorse när mamma plockade upp mig och frågade ifall jag torkat av dem, efter att jag oljat in dem?

Det var det ingen som sa något om.
Så jag antar att jag måste köpa plastdukar att lägga på så att inte varenda en som sitter på dem
får fina små oljefläckar på rumpa och rygg.
Jag har inte råd att betala skadestånd till alla.
(Se det här som en förvarning. Nu har jag berättat, då är det inte längre mitt ansvar.)

Filakia!

Min älskade vän.

PS.

För cirka en timma sedan ringde telefonen och det var ingen mindre än älskade Julia.
Så fort jag är rik ska jag hälsa på henne och Gröna Lund.
El Stockholmo kommer bli osäkert en kort stund under sommaren, frågan är bara när.

Hon gjorde min dag och hela veckan när hon berättade att hon blir hemma på midsommar.
Det allra bästa är att jag är ledig midsommarafton.
Inga pengar i världen kan hålla mig från henne då, även om det innebär tidig morgon och bakisjobb.
För om man lyssnar till var min lillasyster säger är jag tragisk, jag har faktiskt väldigt få vänner kvar.
I alla fall här, där jag bor.

Och lyssnar man till facebook är jag inte annat än en helt okej vän.
Tack för det. Självförtroende!

Jag längtar tills solstrålen kommer!

Jag har lyckats!

PS.

Låten har gått på repeat hela helgen.
Familjen ville strypa mig efter 10:e gången, men jag fortsätter för det.
Och än är jag inte less.

Nu har jag dessutom lyckats få halva bekanskapskretsen att gilla den.
En vecka till så är alla besatta!

I love it.

Min mor akrobaten.

PS.

Jag har utlovat bilder från den där överraskningsfesten i början av april.
Nu har sladden till kameran äntligen kommit till rätta.
Bilderna var sådär. Men det finns en himla rolig film.

Som sagt låg min mamma mest på golvet i spagat och gjorde akrobatkonster.
Rätt lustigt. Hon är fan vigare än vad jag någonsin varit.
När hon inte gjorde det höll hon mest på med sånt här, skratt och dans.

Jag ber om ursäkt för kvalitén. Det är klippt ur en film med dåligt ljus.
Mamma lär jubla över det. Då ser man inte så noga att det är hon.
Men det viktigaste. Ni ser säkert hur roligt vi hade!

    

Mr. Bacilusk.

En gång i världen var mitt immunförsvar något att lita på.
Som en bästa vän som alltid ställde upp för mig,
förutom vid extrema väderförhållanden som maj i Kerkyra och detsamma i oktober.
När fuktigheten är som högst och omställandet i kroppen inte pallar.
Då förstår jag att immunförsvaret tackade för sig och stack lång väg ett tag.

Men nu, idag. Jag hajar ingenting.
Helt plötsligt gör halsen ont som han långt nere i underjorden
och jag har fått något konstigt brus i hjärnan som skvalpar och värker.
Det kan ha att göra med regnstormen jag mötte på väg ner till Jessica,
det kan ha att göra med att jag gått barfota den senaste veckan.
Vad vet jag.
Allt jag vet är att jag inte har råd med att vara sjuk!
Så jag säger upp mig från mitt immunförsvar om det inte hjälper mig snart.

Freakin annoying.

Shoutout!

PS.

Efter lite nogrann räkning har jag kommit fram till att det inte alls gått 11 veckor, som väntat.
Utan hela 12 veckor sedan jag slutade röka gott folk!
12 veckor är lika mycket som 3 månader, vilket är en jävla lång tid i min värld.

Jag ska inte lura någon. Jag blir fortfarande vansinnigt sugen, framförallt när jag dricker vin.
Ibland snor jag en snus av någon, jag har blivit en sån som jag inte gillar.
Då tänker jag att jag ska köpa mig en egen burk, bara för att ha när jag dricker vin.
Men så kommer jag på bättre tankar, för jag tänker fan inte få ett nytt beroende. Så jag skiter i det.

3 MÅNADER MÄNNISKOR, FÖRSTÅR NI HUR LÅNGT JAG KOMMIT?!

Det är nästan så det måste firas.

(PS.2 Mamma, jag önskar jag mig utemöbler för att jag varit så duktig.)


Sleeping to dream about you.

And I've been running to you lately.

Nu är tiden när halva jag måste klä av mig skinn och få luft.
Överallt omkring mig finns tecken på vad som komma skall.
Håller jag händerna över öronen, blundar och slutar lukta behöver jag inte veta.
Lite som att se en skräckfilm fast i verkliga livet. Utan skräcken just här.
Det kan finnas stunder när jag tror att något är rätt, sedan tvivlar jag och ger upp.
Sådant som jag aldrig skulle göra i arbetet gör jag med mig själv, ger upp.
Mina krav kan anses som alldeles för höga. Eller så är jag bara extremt krävande.

Det finns saker jag hellre får slängda i ansiktet än att veta i förhand.
På så sätt blir vardagen så mycket mer spännande.
Spänning är en av de viktigaste faktorerna i mitt liv har jag hört, som skytt.
Så jag slutar fundera och väntar på att det ska visa sig.
Vad som står på schemat härnäst, det kommer jag få reda på så småningom.

What a wonderful world.

My sister and I.

Vi hade det mysigt igår.
Jag lagade mat och bjöd både lillasyster och hennes vän.
Hon är en mindre version av mig, bara lite mer av hur jag en gång var.
Odödlig, orörlig och hon går i mina fotspår, kan vara ofrivilligt med likt förbannat.
Så kan hon vara rätt otrevlig också, utan att hon tänker på det.
Vi slutar nästan alltid i bråk, inga synpunkter är bättre än hennes
och är det något hon inte är i mina ögon är det vuxen.
Det måste man ändra på men hjälp är överskattat.
Jag tror du fattar. Typiskt syskonkärlek.

Sedan är hon jävligt mogen också,
hon är ju så jävla mycket snyggare än mig!
Sånt är moget.

Men jag älskar henne ändå! Hon växer till sig snart.

Diagnostisera mig.

PS.

Jag är inte gravid, jag mår inte dåligt, jag har inga sura uppstötningar.
Jag får däremot en bubbla i magen, då vill jag rapa men lyckas inte och sedan är det rätt kört.
I 2 minuter mår jag dåligt. Sedan mår jag bra igen.

En diagnos tack?

Nightmares.

PS.

Min sömn är fortfarande sjukt rubbad och jag hoppas på bättre sömn inatt.
Visst sov jag, men jag drömde om och om igen att min älskade unge Hugo hade dött.
Vad betyder det egentligen att drömma att någon man älskar dör?

Det värsta av allt var att ingen brydde sig om att berätta det för mig,
jag fick alltid reda på det sist och på de sjukaste ställen tänkbara och vaknade av gråt.
Flera gånger om och om igen.

Jag hatar mardrömmar!

Time to learn greek.

PS.

Döm av min förvåning när jag loggade in på min kärlek facebook
och läste att den före detta grekiska chefen skrivit till mig än en gång, på svenska!

 Spiros Kapovitsos at 9:19pm April 18 Var inte imponerad, jag kommer att tänka på dig imorgon.
and yes, i miss you!...xx

Vem är den lille smurfen som sitter i Kerkyra och lär honom svenska?
Eller är det internet. Något smart översättningsprogram som träffar helt rätt.

Jag är väldigt imponerad!
Nu måste jag plugga grekiskan stenhårt!

Tappa hakan.

PS.

Folk slutar aldrig chocka mig.
Ärligt. Det är sällan jag inte blir chockad om dagarna.

Men när min före detta grekiska chef skrev på svenska till mig på facebook.
Då tappade jag fan hakan!
Jag ska på middag och vin ikväll. Han skrev ordagrant såhär:
 Spiros Kapovitsos at 4:40pm April 18 Spit grillat lamm i morgon och vin!

Very impressive.
Det må betyda att dom saknar mig jävla mycket där på ön!

Psycho.

Ibland undrar jag om jag är helt knäpp i skallen.

Alldeles nyss kom jag på mig själv att sitta och skratta högt och ljudligt
åt ett skämt på tv-n som jag inte ens tyckte var speciellt roligt.
Mest bara för att man måste skratta.
Man lever länge då har jag hört!

Jag har även skrattat högt och länge åt bilder på min vän Sara.
Det gör jag hjärtligt, för att det är extremt roligt.
Skulle ni se skulle ni förstå. Jag ska ordna det.

Gör det mig lite psyko, att jag sitter hemma och skrattar på egen hand?
Jag undrar lite på det ibland.
Men nej, det gör mig bara till en glad människa!

Britains Got Talent.

Alla kanske redan har sett det här redan.
Men jag måste erkänna att jag tappade min haka lika mycket som juryn och publiken!

Det är helt underbart att få se en människa slå tillbaka underifrån.
Alla skrattade åt henne, inte med henne.
Hon vill bli lika stor som Elaine Paige, då skrattade alla åt henne.
Hon hann sjunga en rad innan publiken jublade och skrattade, åt sig själva.

Ett första intryck kan vara allt.
Därför är det alltid noga att tänka på det.
Men att se någon krossa fördomar och tankar. Det är grymt!

Susan Boyle kan bli något stort!

Make no sense.

Ibland är det helt jävla omöjligt att få något sagt.
Ibland att få något gjort. Eller att få någon att förstå.
You get it. Ibland känns allt omöjligt!

Lite så är det idag. Jag tänker så mycket och vill få så mycket gjort.
I slutändan blir det ändå aldrig riktigt som jag menade från början.
En vänlig gest kan sluta i bråk. Små meningar för att visa omtanke kan stöta någon lång väg.
Blickar kan skära sönder kött. Ljud kan tappa luft.
Vad som än började gott kan sluta ont.

Jag kan inte riktigt förstå hur världen tycks vändas mot en enda människa ibland?
Men det är förmodligen hela meningen. Att ingen ska kunna förstå.

Som man bäddar får man ligga har jag hört,
det är tur att jag ligger jävligt skönt!
Trots att livet aldrig är en dans på moln med pärlor av kärlek.

Tidigare inlägg Nyare inlägg