Jag & Jude.

Middag på berget i vanlig ordning.
Det börjar bli en söndagstradition.
Jag har skaffat många olika traditioner,
som juldagstraditionen att ta med ugnsformar till Julia,
lämna dom där och sedan hämta tillbaka dem exakt ett år senare.
När jag tar med mig nya igen.

Efter middagen bjöd jag i vilket fall hem mamma, Peter & Ellen till lägenheten.
Tanken var att Peter skulle få den stora äran att montera upp mina lampor
som jag köpte för ungefär prick ett år sedan och som fortfarande skräpar häromkring i sina kartonger.
Framförhållningsbruden, det är jag det.
Helt käpprätt visade det sig gå eftersom ena lampan tydligen är fastlimmad i taket
och den andra måste man borra för att sätta fast. Och någon borr äger inte en händig tjej som jag.

Nu funderar jag över söndagskvällens stora i-landproblem.
Ska jag se på "Skicka vidare" på 5an eller "Holiday" på 3an.
Det är frågan.
Båda filmerna är så himla mysiga, men Holiday är den bästa feelgood-filmen jag kan komma på.
Att min man Jude är med och spelar gör inte saken sämre..
Det avgjorde nog problemet.

Det är jag och Jude ikväll!

Pour some sugar on me.

Lilla Hedvig är här och myser med mig.
Hittills har vi hunnit med att gå på affären, busa,
hon har sagt "åh, vad fint", "åh, vad fin" och "åh, vad fin du är!" ungefär hundra gånger,
(Det där med beröm, det har mostra mi lärt henne bra.)
vi har också bakat julgodis och nu myster vi med tända ljus framför Pippi på rymmen.
Om jag får gissa somnar hon om några minuter och kanske jag med.

Så mycket julgodis blev det inte av så ikväll när fröken fräken åkt hem planerar
jag att baka lite pepparkakskola och lite mer fudge, då mashmallowsfudgen inte blev så bra.
Jag önskar jag kunde baka hur mycket som helst, men alla ingredienser finns minsann inte hemma
och på kontot finns det inte heller sådär jättemycket att hämta just nu. Halleluja.
Men det löser sig. Det gö det alltid.

För jag kan allt, allt, allting! Som Pippi precis sa.


Smutsig.

Jobbet blev inte alls så sent som jag önskade, såklart.
Några timmar fick vi ihop i alla fall och nu ligger jag här hemma i soffan.
Funderade ett tag på att svira om, dricka något glas vin och gå ut med lillasyster och hennes vänner.
Men istället stannar jag hemma och tar det lugnt.
Imorgon ska jag hänga med monster-Hedvig och hitta på hyss.
Då behövs all energi jag har i kroppen!

Lite sömn och några sidor i boken jag läser just nu är nog vad jag behöver.
Smuts heter den visst, och det är just känslan man får av den.
Smutsigt och fruktansvärt.

Och just ja, om något skulle behöva en extra anställt mellan den 20e december och 11e januari
så är det bara att sträcka upp handen och säga till.
Jag tackar och tar emot!

Det går bra nu.

WOHO!

Jag fick viket och känner mig rätt trygg för ett tag framöver.
Eller inte riktigt. Men nästan.
Ska bli alldeles underbart att ha "normala" arbetstider ett tag,
men också väldigt annorlunda och ovant.
Måste försöka trixa till mig lite extra mellan den 20e december och 11e januari på något vis.
Varför var jag aldrig smart nog att gå med i en a-kassa frågar jag mig om och om igen..
Dom, dom, dom.

Nu ska jag äta tomtegröt och fira litegranna.
Snart väntas jobb igen och jag håller tummarna för en lång dag med många timmar.
Innan dess ska jag försöka hinna kolla efter lite julklappar till Anna och Viktor.
Vad vill en 11-åring och en 13-åring ha egentligen?

Adios.

Hope. Hope. Hope.

Dagen började med att jag var sjukt trött.
Sedan kom ångesten över mig som en ångvält.
Beslutsångest, panikångest och allmän ångest rann över mig.
Lusten att stanna hemma under täcket tog nästan över,
men inget blir väl bättre av det.

Så jag ringde några samtal och som det ser ut har hela soppan löst sig.
Mer kan jag inte säga för tillfället, inte mer än att jag känner mig bra mycket lugnare än imorse.
Det vore roligt att sticka härifrån ett tag, men dubbelhyror står inte högt i kurs.
Jag måste ju tjäna lite pengar också..

Vi får se vad som händer. Men det kommer ordna sig!

Cause I've got faith in my heart
And hope in my soul
And I will love you till the end of time
And I will love you as long as you're mine
(Varga kommer på juldagen och Pam ska få autograf. Haha.)

What to do?

Första samtalet kom ikväll.
Från Funäsdalen.

Varför vet jag inte vad jag vill?
Dom vill att jag ska åka ner för att säga hej,
70 mil tur och retur bara sådär.
Men en plats och dom vill ha mig, det är inte illa det heller.

Imorgon styr jag upp framtiden och ringer mina samtal,
för just nu känner jag mig mest hopplös och irriterad hela tiden.
Tom vore också ett annat ord för det hela.
Och panikslagen på något vis.
Antingen stannar jag, eller så drar jag. Det visar sig väl strax.

Make you say, oh.

Helt plötsligt är det redan fredag och jag är all ready för helg.
Imorgon kör vi all in med mat och vin, idag ska jag mest jobba och förbereda.
Fler cupcakes ska bakas och mat ska försöka lagas, utan att jag förstör den.

Det är dags för mig att börja köpa juleklappar till familjen också.
Halleluja så glad jag blev igår när jag märkte att jag slarvat bort en gammal räkning,
så går det när telefonbolaget skickar ut räkningarna en halv evighet i förväg.
(Eller så har det att göra med att jag slänger ner allt, jag menar allt i papperslådan
så att det till slut är ett kaos där i.)
Yes, pengarna sipprar genom fingrarna på mig och jag gillar det inte riktigt lika mycket som vanligt.

Det nya året måste ge mig mycket nytt och allt jag egentligen önskar mig till jul är ett nytt jobb.
För vad gör jag annars?

Over 'for it started.

Dagen har spenderats i Härnösand dit jag körde både till och från.
Skönt att få det hela överstökat och jag tror lillasyster har tappat en stor
sten från hjärta och själ vilket känns bra.
Hur jobbigt det än är måste man ta tag i vissa saker och hon har gjort det nu.
Förhoppningsvis lär man sig en läxa och får den hjälp man behöver, om det skulle behövas.
Men den som gör min lillasyster illa gör även mig illa och det gör ont att se henne förstörd!

Nu på kvällen har jag handlat, bakat och stressat lite.
Imorgon måste jag städa, igen, för finbesöken jag får under kvällen.
Hela familjen kommer förhoppningsvis och hälsar på så jag får bjuda på muffins och grejer.
Dom måste ta slut och som det ser ut nu är det ungefär 30 stycken..

Det är dags att sova så jag vaknar pigg och glad imorgon.

God natt!

Första advent.

Söndagen har bjudit på julmarknader med mamma och systeryster.
Himla mysigt!
Lite städning och middag på berget senare är jag hemma i soffan.
Måste göra lite fint inför tisdag då jag fyller år och ska bjuda på fika.
Två dagar ledigt har jag kvar i rad. Helt underbart!
Plus att lördag är ledig för födelsedagsfirande. I like it.
Tvätten är i full gång just nu och jag ska strax försöka mig på att sätta upp lampan i sovrummet,
som jag tänkt sätta upp sedan jag flyttade in för ungefär ett år sedan.
Den och lampan i hallen väntar fortfarande i sina kartonger på olämpliga stället här i lägenheten.
Vi får se vad som smäller den här gången.
Tur att jag har händiga grannar åtminstone.. Typ.

Imorgon ska jag köra syster och mamma till Härnösand för lite mindre roliga grejer.
Men det kommer gå bra. Allt löser sig givetvis och efter det här kommer allt bli bättre.
Söta, kära syster.

Nu ska jag städa lite mer och leka elektriker.

Förresten gillar jag att det ligger snö på marken såhär lagomt till första advent.

Beware.

I did it!

Så nu gäller det att hålla i er för vägarna är visst inte säkra länge.
KÖRKORT!!

Lyckan var inte lika rolig när Sara inte klarade det just idag.
Men nästa gång då jävlar!

Nu behöver min kropp sömn så jag kan kliva upp imorgon igen.
Dom här veckorna har knäckt mig.

G'nite.

Sista rycket.

Jag pluggar lite till och hoppas att det ska fastna.
Allt mindre än 70 av 70 känns dåligt och jag får prestationsångest.
Nervositeten kommer i vågor jag blir sjukt stressad.
Herreminje, jag trodde aldrig det skulle vara såhär jobbigt.

Alla worst case scenarios åker genom huvudet
och jag hoppas för allt i världen att vi klarar det båda två!
Tänk om jag skulle klara skrivningen och inte körningen.
Eller tvärtom. Det vore nog värre.
Tänk om jag får en black out och glömmer allt.
Tänk om, tänk om, tänk om.
Allra viktigast, tänk om jag klarar det!!

För övrigt ska mamma opereras imorgon så jag håller tummarna för henne.
Hon håller förhoppningsvis tummarna för mig i sömnen också.

8 fler prov och sen ska jag sova.
För imorgon gäller det visst.
Klarar jag det inte köper jag en dunk vin och tröstdricker innan jag gräver ner mig.
Klarar jag det så hörs vi!

You're way too slow.

Efter jobbet igår hade jag ett missat samtal från min kära mor.
Hon satt vaken och väntade på att jag skulle ringa.
En snabb promenad hem där jag hämtade lite grejer,
sedan upp till berget för lite sömn.

I stort sett hela dagen har vi spenderat i bilen,
tur och retur till Kramfors för att kolla på saker.
Sedan Långsele tur och retur i mörkret.
Fröken fartblind kan inte riktigt förstå varför man inte får köra för fort.
En sväng på Nipan för middag med moster, man och monster.
Sedan hem för att hjälpa mamma att städa tills familjen kommer hem.
Nu är jag hemma i lägenheten med tända ljus och mys.
Ska plugga lite teori och försöka banka in bromssträcka och rörelseenergi i huvudet.
Det vägrar fastna!

Håll tummarna för att det här går vägen nu!

We made it.

Vi överlevde resan till, under och från halkbanan.
Det var jävligt roligt att slira omkring,
fastän jag hade noll koll på hur jag skulle vrida ratten.
Inte mindre än 2 gånger skulle jag lyckats frontalkrocka. Var inte det meningen eller?

Ikväll är det jobb och imorgon mer körning med mamma som gäller.
Lite teori, eller mycket tydligen, behöver jag också. Det verkar ha flugit ur huvudet.
Så ett sista ryck innan nästa vecka är vad som känns viktigast just nu.

Har märkt att jag nog skulle vilja börja plugga snart.
Ett gott tecken.


Slip.

Nu sticker jag till halkbanan.
Gårdagens låtsasuppkörning gick sådär och jag gick hem bitter.
Fastän jag fick hur mycket beröm som helst var allt som fastnade
hur dum jag var som gjorde precis det jag inte skulle när jag
sekunderna innan själv sa: "-Det här kommer inte gå!"
Samt: "- Får jag fortsätta backa. Nej, det får jag inte. Men äh, jag gör det ändå."
Jävligt smart av mig. Tur att den var på låtsas.

Hoppas dagen går bättre. Jag kommer vara helt slut när den är slut.

Ciao!

Who knew?

Jag unnar mig själv sovmornar de här dagarna.
Helt sjukt hur långt vi kommit på bara en vecka,
det där körkortet känns inte alls lika bort längre.
Idag har allt går fint igen och jag känner mig grymt nöjd.
Nu börjar de plocka bort lektioner för att jag börjar klara mig själv.
Ingen hade väl kunnat tro att jag skulle klara av att backa in mellan två bilar på egen hand?
Nej, jag trodde väl det.
Sen verkar jag gilla att köra fort jävligt mycket. Tydligen.

Ikväll väntas jobb igen och därför gick jag hem lite tidigare för att slöa ett tag.
Teorin är i stort sett färdig, ja allt utom den riktiga skrivningen.
Halleluja!!

Vädret är trist. Jag blir seg. Så nu ska jag ta en powernap och sedan kila till jobbet.

Ciao!

Till min älskade mamma.

STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN MAMMA!!

Får alla andra ett eget inlägg ska hon givetvis också få det, om än lite sent på dagen.
Vi har firat med god mat, massor av småkakor, tårta och paket till mamma.
Världens bästa mamma är ett år äldre, men fortfarande lika ung ändå.
Kan låta konstigt, men det är så det är.
Och om två veckor är det min tur.

I övrigt har det varit nästan som vilken tisdag som helst,
förutom att jag har varit ledig från jobb och kört bättre än jag någonsin gjort.
Beröm från olika håll, and I like it.
Men det är dags jag passar mig för att bli stor på mig.

Det närmar sig med stormsteg och imorgon ringer väckaren halv 6 igen.
Jag behöver sömn.


Statistik.

Trött i hela mössan och det är dags att sova.
05.30 ringer väckaren imorgon igen och då börjar jag om på en ny vecka med intensiva dagar.
Måndag, tisdag är jag i och för sig ledig, för att plugga tills det inte finns mer plats i huvudet.
Riskettan står på schemat och jag ska försöka läsa sidorna om alkohol och droger,
samt om olyckor med all statistik som vägrar få fäste i teflonet.
Siffror rinner av mig.

Jag ska börja tro på mig själv mer nu. För det här klarar vi lätt!

I like it when Im happy.

Tack och god natt.

Mamma blir glad.

Hemma hos familjen på berget är jag nu tillsammans med småtjejerna.
Vi ska äta mat och småkakor tills det står ut genom öronen (vill jag, säkert inte mamma).
Bilfärden hit gick grymt bra, förutom vissa små skavanker som jag är tyst om.
Sen ska jag ut med en av dom för att åka runt, runt i rondeller och köra i stan.
Läskigt. Tycker jag nu.



Mamma hatar den, därför går den om, om.
Jag är en sån där snäll dotter.


It spins.

Vilken vecka!!

Jag har varken haft tid eller ork att ens starta datorn.
Klockan 05.30 ringer väckaren och upp hoppar jag för att snärta till körskolan,
där det går lite upp och ner.
De tidiga tiderna verkar ha hamnat på mig och 07.10 åker vi iväg.
Jag har lärt mig så vansinnigt mycket på bara en vecka
men än är det inte perfekt.
Får ständigt höra att jag måste tro på mig själv mer och inte hänga upp mig på småsaker.
Det går sådär hittills.
Efter körskolan är det jobb till olika tider. Sedan har jag tagit mig hem för att sova.
Om och om igen. Hela veckan. Som ett hamsterhjul.

Tydligen är jag en så kallad teflonhjärna när jag kör,
dom säger något, jag glömmer det en sekund senare.

Förhoppningsvis överlever vi nästa vecka också och strax efter det kommer vi ha kortet i handen.
Håll tummarna!

Nu ska jag städa. För det har jag inte heller orkat i veckan.
Älskar sovmornar mer än någonsin idag för övrigt.

Filakia!

Up, up and away.

Fröken fräken vaknade första gången 04.20 efter att inte ha kunnat somnat,
det var en lättnad att få somna om och när väckaren ringde på riktigt hoppade jag ur sängen.
Lätt som en plätt.
Måtte det hålla i sig de här två veckorna, såg att jag ska köra tidigt flera dagar nu här sen,
där fick jag för att jag skrattade åt Sara som ska göra det idag.
Nu slänger jag i mig frukost och sedan kläder.
Gör matlåda och springer iväg.
Hoppas hinna hem till systrarna med maten innan så jag får en liten break idag.
Yes.

Ciao!

Tidigare inlägg Nyare inlägg